Feberkramper

Julian sov sin "middag" när jag skrev förra inlägget, och sen sov han i princip vidare till nästa morgon! Jag ska försöka vara lite mera detaljerad: Han vaknade som vanligt efter 1,5 tim, gick omkring lite, men efter ca 15 min la ha sig ner på dockfilt på golvet och jag flyttade honom till sängen och där sov han vidare i 1 tim, sen vaknade han till igen och var upp och lekte i kanske 5 min innan han hittade ett gosedjur att lägga huvudet på och jag lyfte upp honom i Malous säng och där sov han vidare i ytterligare en timme... ja, ja tänkte jag han måste vara väldigt trött...

Vi 15.30 tiden vaknade han igen och då bytte jag blöja på honom och gav honom Alvedon för han var väldigt varm... Sen kom pappa efter ha varit och hämtat Malou på dagis, och vi körde vidare in och hämtade vår riktiga bil (som varit på rengörning!), Julian såg verkligen helt färdig ut hela tiden - kunde knappt hålla ögonen öppna, stackarn. Han somnade i bilen på vägen hem, och jag bar in honom och la honom i soffan, där han sov i 1,5 tim till.

Nu var kl 19.30 och vi började vi bli lite oroliga för att hans feber inte gick ner och jag pratade med min vän Johanna, som gav mig rådet att prova med Ipren istället. Ipren och Alvedon har tydligen inte samma verkningsmedel. Jag åkte till Apoteket och hann precis in och köpa Ipren, men då bara flytande, suppositorer är slut i hela stan (typiskt!!).
Vi 21-tiden väckte vi honom för att få i honom Ipren'en och Tavegyl (mot klådan) - vi har inte behövt ge honom ngn flytande medicin innan och det gick "sådär" - Han fick även vätska, saft och välling - han hade ju inte ätit sen 12-tiden. Saften slank ner, men vällingen somnade han ifrån igen.
Vid 22.30-tiden hör vi honom skrika - Costa går in till honom. Då är han på väg ur sängen och Costa ser hur han rycker till i hela kroppen, Costa tar upp honom och det är tydligt att han har feberkramper. Julian gallskriker och kramperna kommer och går med ca 5-6 sek mellanrum... Man hör på Julians skrik, och ser på hans ansiktsuttryck att att han blir ju jätterädd. Costa går ut med honom på balkongen för att kyla ner honom, och jag ringer Johanna igen - hennes Tage har haft feberkramp tidigare, och vet vad man ska göra... Hon guidar oss igenom, och vi kyler honom med kalla, våta handukar ute på balkongen... Man skulle kunna tro att Julian skulle skrika som en stucken gris av denna värme/kyla chock, men han verkar tycka det är "skönt" - och feberkramperna håller ger med sig. Costa åker till Johanna och hämtar "Ipren suppar" och vid 23.30 tiden får han ipren igen, och somnar när vi lägger honom igen. Och sover till 05.00, då vi går ner och gör en flaska välling, men han somnar ifrån den innan han hinner drinka en endaste mun... sover till 08.30.

Och idag har allting varit lugnt - knappt haft ngn feber alls :-) Skönt! Själv är man lite trött efter att ha sovit dåligt och tittat till honom med jämna mellanrum...

Men man påminns ändå om hur sköra de små liven är och man sväller över av kärlek och alla möjliga känslor! Tacksamhet! Lycka! Men också rädsla över livets plötsliga helomvändningar...