Klicka på bilden för att läsa...Jag kunde inte hjälpa att bli berörd av detta brev från "en son till sin pappa".
Det påminner mig om min pappa, mina föräldrar, som alltid stöttat och aldrig dömt! Jag har aldrig upplevt något som helst prestationskrav från dem... Och det ska inte heller mina barn göra från mig/oss!
För det är ju inte hur bra man är i förhålladet till andra som är det viktigaste utan att man gör sitt bästa i förhållande till sig själv! Och att "göra sitt bästa" är isig alltid kul! De två hänger liksom alltid ihop, och kan inte existera utan varandra.
Det är inte mitt jobb att värdera "mitt bästa" och sätta det i förhållande till "andras bästa", utan det är tränarens/coachens/chefens. Och "andras bästa" kan jag aldrig göra något åt. Men så länge jag ser till att kämpa, vända negativa tankar till positiva, aldrig ge upp, och alltid göra mitt bästa så kommer jag att ha kul, lära mig nya saker och utvecklas!
Idrotten har lärt mig hantera livet. Raderna ovan kan appliceras på vilket område som helst inom livet... För i livet, liksom i idrotten kommer du att bli bedömd. Din prestation kommer att bli ifrågasatt, var så säker... Då är det skönt att ha föräldrar som fungerar som en fristad, där man kan slappna av, vara sig själv "no matter what", och där man kan hitta tillbaka till glädjen och viljan att göra sitt bästa som leder till... som leder till... ja, vem vet? :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar